Jonas Ekströmer2017-01-27T08:24:00+00:00

FOTOGRAF JONAS EKSTRÖMER:
– KRONPRINSESSAN
ÄR ALLTID ÖDMJUK

Jonas Ekströmer är en av TT:s mest meriterade fotografer. Han har fotograferat otaliga idrottsstjärnor, statschefer och kungligheter genom åren. Hans senaste stora uppdrag var att ha ansvaret för alla fotografer i samband med Prins Carl Philips och Prinsessan Sofias bröllop den 13 juni 2015.
– Jo, jag har tagit mig ganska långt med mitt fotograferande. Min passion för foto började redan i 10-årsåldern hemma i pappas mörkrum i Fågelfors.

Jonas växte upp med sin tvillingbror i Funkabo i Kalmar och hans pappa var en hängiven hobbyfotograf. Lille Jonas fick låna pappas grejer och experimenterade gärna i mörkrummet.

Många Ölands- och Kalmarbor känner säkert igen dig som en av tidningen Barometerns fotografer på 80-talet?
– Ja, jag visste redan som liten att jag ville bli fotograf. Därför började tjata på Barometerns Lasse Johansson och Yngve Rådstedt att jag ville följa med dem och de andra fotograferna ut på jobb för att lära mig mer. De kanske tyckte att jag var tjatig och jobbig, men de lät mig i alla fall hänga med dem på helgerna och det är jag väldigt tacksam för idag.
– Efter lumpen blev jag erbjuden en tjänst som kopist på tidningen. Det innebar att jag framkallade och kopierade bilder för lokalredaktionerna. Efter ett tag behövde de ytterligare en fotograf och jag fick jobbet! Det var en mycket rolig tid och arbetskamraterna var fantastiska.

Jonas var på Barometern till och från i ungefär tio år. Sedan kände han att han ville se sig omkring lite. Han fick ett vikariat på Svenska Dagbladet och flyttade till Stockholm 1989. Där uppe blev han kvar och sedan 1995 har han varit i bildbyråbranschen. Han blev anställd på Pressens Bild som slogs ihop med Scanpix och som numera heter TT Nyhetsbyrån.


”Plötsligt tultade Kronprinsessan
ut på grusplanen…”

 

Hur kom det sig att du började fotografera Kungafamiljen?
– Första gången var när jag jobbade på Barometern. Det blev några fotograferingar på Solliden samma år som Kronprinsessan Victoria föddes. När Kronprinsessan var nyfödd fick vi inte ta några bilder, men något år senare var vi ett antal fotografer som stod vid entrén på Solliden. Plötsligt tultade Kronprinsessan ut på grusplanen och det var verkligen en minnesvärd händelse.
– Sedan har det blivit fler bilder i olika sammanhang genom åren. Dels vid bröllop, resor och andra offentliga tillställningar. Jag har även tagit en del privata bilder, men på grund av sekretess vill jag inte prata så mycket om det.

Den pampiga släktbilden som du tog i samband med Kronprinsessparets bröllop, berätta hur det gick till!
– Det var bara en månad före bröllopet som jag fick frågan om att ta de officiella bröllopsbilderna. Jag blev lite överraskad men självklart var det ett mycket roligt och hedersfullt uppdrag som jag genast tackade ja till.
– När det gäller den stora släktbilden så var det 69 personer som skulle vara med. Kravet var att det skulle gå fort. Jag tror jag höll på i max en minut för att ta den bilden.

Nämen, jag trodde det var ett jobb som tog jättelång tid!
– Som tur var så bestämde ceremonimästaren var alla skulle stå, så därför kunde jag inte styra så mycket när det gällde det. Det är bara bra att det går fort, för folk tröttnar lätt om de får stå stilla för länge. Som fotograf får man hela tiden prata med dem för att hålla deras uppmärksamhet. Jag hann med ungefär 35 exponeringar på den minuten och jag blev själv nöjd med bilden som sedan valdes ut.
– Jag tog ännu fler bilder på brudparet i ett annat rum. Inför det diskuterade jag en del med Drottningen som var intresserad och bland annat ville veta hur brudnäbbarna skulle stå på bilden.

Hur är det att vara med på Kungafamiljens resor?
– Det är spännande. Nu i mars var jag med Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel i Sydkorea. Sådana resor innebär ofta ett otroligt späckat schema. Vad man slås av är att Kronprinsessan är en mycket vänlig människa. Kronprinsessan är alltid ödmjuk och jättebra att ha och göra med.

När ni är flera fotografer på samma plats, hjälps ni åt eller håller sig alla på sin kant?
– Ha ha, det är klart att man vill ta den bästa bilden. Vi brukar vara ett litet gäng fotografer som är med på de där resorna och då umgås vi nästan hela tiden och har väldigt roligt tillsammans. Vi känner varandra väl så det är verkligen inga hard feelings.

Känner du aldrig att du stör när du kommer med din kamera?
– På de flesta officiella tillställningar så ingår det i spelet. Men det är skillnad vid till exempel begravningar eller andra privata situationer. Då är det förstås mer känsligt. Vi på TT Nyhetsbyrån tar inte så kallade paparazzibilder och det känns mycket bra. Sånt vill jag inte hålla på med.


”Det gäller också att inte sluta knäppa
när momentet har passerat, det kan hända mer!”


Att ta sportbilder är väl något du gillar extra mycket?

– Ja, verkligen! Jag är själv superintresserad av sport och det är ju fantastiskt kul att få vara på idrottsevenemang som VM och OS. Då är arbetsmiljön verkligen perfekt. Men jag älskar också att kolla in Kalmar FF när de kommer till Stockholm och spelar. Då går jag alltid dit och plåtar.

Hur tar man bra idrottsbilder då?
– Man måste kunna läsa spelet. När det gäller fotboll bör man vara så intresserad och insatt att man kan se när det kommer uppstå spännande situationer som en hård tackling eller en lobb. När det händer något är det ofta över på en hundradels sekund. Det gäller också att inte sluta knäppa när momentet har passerat, det kan hända mer! Sedan behöver man inte sitta där alla andra sitter. Ibland går jag upp på läktaren med teleobjektiv för att få en annan vinkel.

Vad behöver man fler för egenskaper för att bli en bra fotograf?
– Jag tror man bör vara en social människa, annars får man det nog svårt. Detta är ett skrå där du måste skapa förtroende med den du ska fotografera. Många tycker det är svårt och till och med lite obehagligt. Då behöver man som fotograf invagga dem i lite trygghet, till exempel genom att småprata med dem.
– En annan sak man behöver är tålamod. Man får offra sig lite ibland och det gör jag gärna. När Barack Obama kom till Stockholm var det huggsexa bland fotograferna om att komma längst fram. Tack vare att jag var där tidigt och köade i tre timmar fick jag bästa platsen där presidenten hamnade mitt framför mig.

Vad gör vi vanliga människor för misstag när det gäller fotografering?
– Här har jag en liten varning att komma med. Det är sorgligt men sant att vi håller på att få en generation som inte kommer ha några bilder från sin barndom. Det är allt för många som bara tar bilder med mobilen som de sedan varken sparar ner eller kopierar.
– Att titta i gamla fotoalbum är ju en fantastisk känsla. Vill man inte sätta in lösa kopior i album kan man skapa fina fotoböcker via nätet. Mitt tips är att göra en fotobok varje år och när barnen blir vuxna är det ett ovärderligt minne för dem att ha.

Text: Caroline Möllesand (2015)

Tillbaka till fler reportage
Tillbaka till startsidan