Lill Lindfors2017-01-27T08:22:04+00:00

LILL LINDFORS:
– JAG ÄLSKAR NÄRHETEN
TILL HAVET!

Jag är både ivrig och förväntansfull när jag kör från Kalmar upp till norra Öland. Det är ju inte varje dag man är på väg hem till Lill Lindfors för en intervju och fotografering.
Men vad finns det egentligen att skriva om henne som inte redan är skrivet?

Vanligtvis gör jag telefonintervjuer med de artister som deltar på Victoriadagen. Nu när en av dem bor på så nära håll tyckte jag det skulle vara extra trevligt att träffas. Gissa om jag blev glad när Lill Lindfors tackade ja till en intervju och till och med bjöd hem mig till sin och maken Anders Byströms charmiga Ölandsgård.

Jag vill förstås inte komma för sent till ett sånt här exklusivt möte, så redan en kvart före utsatt tid svänger jag in på gårdsplanen. Lills man Anders kommer ut och möter och stänger grinden efter mig. Jag parkerar, kliver ut och hälsar på honom. Han förklarar att Lill strax är klar, så jag börjar plocka ur mina grejer ur bilen.
Det är midsommartid och jag har köpt med mig en bukett blåklint eftersom jag inte vill komma helt tomhänt. När jag står där och packar upp blommorna ur pappret så ser jag i ögonvrån hur Lill kommer emot mig. Jag vänder mig om och helt spontant sträcker jag ut armarna för att krama om henne. Lill skrattar och vi kramas. ”Nej, vad gör jag? Så fånigt, vi känner ju inte varandra”, hinner jag tänka. Efter kramen sträcker jag fram handen och presenterar mig. Puh, då är isen bruten i alla fall.

Jag tar med mig datorväskan och kameran så går vi sida vid sida upp mot huset och småpratar. Det var 1998 som de köpte gården och började renovera det lilla undantagshuset. 2004 uppfördes den nuvarande huvudbyggnaden.
Vi kliver in i det lantliga och hemtrevliga köket och Lill ber att jag ska slå mig ner. Hon gör genast i ordning en kopp kaffe åt mig och på bänken står två liter jordgubbar som hon har köpt för att bjuda på. Jag fäller upp datorn på köksbordet så att jag ska vara redo att skriva när vi väl börjar intervjun. Men Lill har ingen brådska, hon plockar och donar i köket medan vi pratar på om lite allt möjligt. Hon tar fram wienerbröden som jag också haft med mig och lägger dem i en gammal äggkorg som tillhört hennes mamma.
– Mmm… så goda de ser ut. Sånt här äter jag nästan aldrig, säger Lill och gnuggar händerna lite förtjust.


”Vanligtvis sköter jag alla intervjuer

när jag är i Stockholm, men det känns
lite speciellt med Victoriadagen.”

 

Jaså, äter du inte sötsaker menar du?
– Jodå, men inte så ofta. Inte för att jag bantar eller så, men jag är matmedveten. Jag väljer gärna ekologiskt och läser alla baksidestexter på det jag köper. Är det för många E-nummer så köper jag inte varan.

Bjuder du ofta hem journalister och skribenter så här?
– Nej, inte alls. Jag tycker det här känns lite speciellt eftersom det har med Victoriadagen att göra, så därför gjorde jag ett undantag. Vanligtvis sköter jag alla intervjuer när jag är i Stockholm.

I telefonen sade du att det skulle passa bäst en dag när din man inte var hemma. Varför?
– Jo, men det här inkräktar ju lite på honom och hans liv. Nu är han ändå hemma idag men han vill inte synas på bild och några hemma hos-reportage går han heller inte med på. Fast när vi var nyförälskade så var han faktiskt med på flera bilder, säger Lill och skrattar.

Jag frågar om de har några djur på gården, men det har de inte längre. Egentligen.
– Hunden har vi förstås kvar, men vi har sålt korna och hästen. Vi tyckte det skulle vara skönt att inte vara så bundna längre, det är ju ett pass med djur. Men så fyllde Anders år i februari och då kom hans vänner med en present. Han fick följa ett långt rep och till slut kom han fram till en hästtransport där det stod fem får och tittade storögt på honom. Givetvis var några av dem dräktiga också, så nu har vi elva får som går i en hage här bakom huset!


– JOBBET OCH ENERGIN –

 

Jag förstår ju att Lill har gjort åtskilliga intervjuer genom åren. Det borde bli ganska tjatigt för henne och jag ber nästan om ursäkt för att jag förmodligen kommer hit och frågar om samma saker som hon svarat på tusen gånger tidigare. Men när jag frågar henne ifall det är så det känns, så svarar hon vänligt och diplomatiskt:
– Äsch, det tillhör professionen och är en helt naturlig del av mitt yrke.

Tack, det var snällt sagt. Jag tänker knappast fråga ut dig om hela din karriär. Då blir det ju en bok istället för ett tidningsreportage. Men ser du dig själv mest som sångerska eller skådespelerska?
– Jag ser mig som en blandning – en entertainer kan man säga. Jag har en bredd som jag medvetet har jobbat på. Det som varit starkast för mig genom åren och som har gett mig mest tillbaka har varit mötena med publiken.


”Jag försöker hålla en balans, så

att jag inte syns för ofta i media.”

 

Tröttnar du aldrig på offentligheten?
– Nej, inte direkt. Jag upplever att jag får mycket tillbaka av människor jag möter. Jag försöker hålla en balans så att jag inte syns för ofta i media. Jag vill nämligen inte vara med i flera sammanhang samtidigt utan försöker hellre dela upp det lite. Har det blivit för mycket ett tag kan jag tacka nej just av den anledningen. Fast det är inte alltid så lätt att hålla koll på repriser, så ibland krockar det och man råkar vara med på tv två dagar i rad. Det hände för lite sen när jag var med på nationaldagsfirandet och sen visade det sig att det samma helg gick en repris från när jag var gäst i Hellenius Hörna.

Det är ju inte alla 74-åringar som jobbar så mycket som du. Var får du din energi ifrån?
– Jag tänkte jag skulle testa Reinfeldts omtalade förslag att jobba till man är 75… Nej, men jag skulle bli tokig om jag inte jobbade. Visst har det sina sidor att arbeta, till exempel kräver det att man är i någorlunda fysisk trim. Samtidigt är det så stimulerande att jobba, förutsatt att det går bra förstås. Jobbet är helt enkelt vitaliserande och det som håller mig pigg.


”Jag håller igång med

raska promenader ett
par timmar varje dag.”

 

Grattis, det måste vara härligt att vara i så bra form?
– Jag brukar säga att det handlar om val av bra föräldrar också, ha ha. Och så sover jag mycket, det är viktigt för mig. När det gäller kosten så äter jag lite halvsunt i alla fall. Utom idag när jag sitter här och äter wienerbröd.

Tränar du något då?
– Förr har jag både ridit och spelat tennis men nu sysslar jag inte med någon regelbunden träning. Jag håller i gång med raska promenader. Det brukar bli ett par timmar med hunden Winja varje dag. Jag tog några golflektioner för några år sedan men jag föll aldrig riktigt för det då. Jag kanske får ägna mig åt golf när jag bli gammal istället. Ha ha…


– ÖLAND OCH HAVET –

 

Hur är det egentligen, bor du mest på Öland eller i Stockholm?
– Eftersom jag ofta jobbar i perioder så kan man säga att jag lever två olika liv, stadsliv och lantliv. När jag jobbar bor jag ofta i lägenheten i Stockholm och när jag är ledig är jag här på Öland.

Funkar det bra att pendla?
– Det går hur smidigt som helst att flyga mellan Stockholm och Kalmar. Den där timmen man har i bilen längs alvaret innan man är framme kan förstås kännas lång vissa gånger. Ibland önskar jag att vägen till huset vore kortare. Men det finns också ett värde i att bo lite avsides. Då kan jag verkligen koppla av. Får jag förfrågningar om något kan det vara ganska skönt att kunna säga, ”Nej, det går inte. Jag är på Öland då”.

Vad är det som är speciellt för dig med Öland?
– Aah, det är upplevelsen av frisk luft och att ha nära till havet. För mig representerar havet möjlighet till kontakt med resten av världen. Jag älskar havet! Det finns en brygga här nere dit vi brukar gå för att ta morgondopp. Sedan så älskar jag det här huset och hela miljön runt omkring. Att vi hamnade här beror på att maken Anders tillbringade sin barndoms somrar på Öland.
– Mitt sommarnäste är egentligen Åland där jag var mycket förr om åren. Nu har jag överlåtit det stället till min dotter, men som tur är har jag fått ett litet undantagshus som de har gjort i ordning till mig. Före Victoriadagen ska jag faktiskt dit och umgås med dottern och barnbarnet som är nio år.

Har du något smultronställe på Öland att dela med dig av?
– Egentligen reser vi inte runt så mycket på ön eftersom vi har mycket att göra hemma på tomten. Det senaste projektet var att bygga ett jacuzzibad intill altanen. Jag är den som pekar och Anders är den som bygger.
– Men jag har ett favoritställe! Det heter Fagerrör och dit åker vi ganska ofta. Det är ett stort skogsområde med en stenstrand på östra sidan i närheten av Grankullavik. Där går vi längs havet och tittar på de knotiga träden som är sargade av vinden, det är helt magiskt. Vi är där både höst, vinter och vår och det är väldigt vackert att uppleva årstidernas skiftningar.


– VICTORIADAGEN –

 

Blir det premiär för dig med Victoriadagen?
– Jag har uppträtt för Kungafamiljen flera gånger, men det var första gången jag blev tillfrågad om Victoriadagen, så jag blev jätteglad. Egentligen är det hektiskt just de dagarna eftersom jag uppträder med Malena Ernman och Nisse Landgren på Dalhalla den 12 juli. Men det blir så roligt att vara med på Victoriadagen och jag ska ju ändå hem till Öland så det passar jättebra.

Har du bestämt vilka låtar du ska sjunga?
– Nej, men jag funderar för fullt på det. För mig är det valet viktigt. Det måste vara trovärdigt och något jag kan stå för. Jag vill helst att det ska finnas en koppling till Öland, till sommaren och framför allt till Kronprinsessan.

Vad tycker du om vår Kronprinsessa?
– Jag är en stor beundrare av Kronprinsessan Victoria. Kronprinsessan verkar vara väldigt stark som tar egna initiativ och gör sina egna val. Det känns att Kronprinsessan vill något med den ställning hon har.
– Jag har ofta tänkt på att Kronprinsessan är så starkt närvarande trots att hon är med om så mycket. Ibland kan man se vissa officiella personer, till exempel politiker, som ser ut som om de sålt smöret och tappat pengarna när de sitter någonstans i fokus på första parkett. Så Kronprinsessan ska ha en eloge för agerandet i offentliga sammanhang tycker jag.

Men du har väl uppträtt på Öland tidigare?
– O ja, ett starkt minne är från Strand hotell 1983. Borgholm och Strand var en populär samlingsplats för konstnärer, artister och musiker. Jag bodde där i tre veckor och förutom att vi hade spelningar varje kväll så var det mycket festande och vi hade väldigt roligt. Det var otroligt mycket folk där om somrarna då.

Är det något annat du vill prata om eller tillägga?
– Ja, det är det faktiskt. Jag skulle vilja lyfta fram alla musiker som tyvärr blir lite anonyma. De är ett tålmodigt släkte som lägger ner otroligt mycket tid på repetitioner och får så lite credit för det. De är värda så mycket beröm! Alla de artister som får pris har blivit stora mycket tack vare att de har skickliga musiker omkring sig.
– Jag är oerhört tacksam för de musiker som har lyft mig musikaliskt. //

Text och Foto: Caroline Möllesand (2014)

Tillbaka till fler reportage
Tillbaka till startsidan